Både finländska myndigheter och politiker hanterar det hotande ryska importförbudet mot finländska mjölk- och charkvaror som om man ville be om ursäkt och inte irritera grannen. Attityden påminner om 1970-talets frivilliga underkastelse, som kallades finlandisering. Det säger SFP:s ordförande, minister Stefan Wallin i en kommentar.

Wallin säger, att det inte finns någon orsak att visa onödig artighet eller förståelse mot de ryska påståendena som känns maktpolitiska, protektionistiska och framförallt överdrivna. Symptomatiskt är att det nästan firas som en seger då importförbudet bara skjuts upp med några dagar. Huvudfrågan är ju om anklagelserna överhuvudtaget är av denna världen eller inte.

- Vi finländare har stor tilltro till hygienstandarden i den finländska livsmedelsproduktionen och våra befullmäktigade myndigheters mandat att kontrollera att normerna uppfylls och eventuella brister rättas till. Om ryska myndigheter klagar på istappar i kylrummens tak är det inte automatiskt ett tecken på att ryska myndigheternas riskbedömning är korrekt. Det här bör vi i Finland också kunna säga rakt ut då snart tjugo år gått efter Sovjetunionens fall, säger Wallin.

Wallin påpekar, att de ryska anklagelserna mot hygienen i våra produktionsanläggningar gäller trivilaliteter, som väcker flera motfrågor: flagar inte målfärgen i ryska anläggningar? Har inte kaklet spruckit i ryska hallar? Saknas det byråkrati och pappersexedcis i det ryska samhället? Vill de ryska myndighetena samtidigt säga, att vi finländare hela tiden ätit mat som inte är hygieniskt producerad, frågar Wallin.

Wallin noterar att Ryssland under de senaste åren kastat omkring sin motsvarande kritik också mot andra grannländer.

- Det luktar maktpolitik av en stormakten, som under hälso- och handelspolitisk täckmantel vill återupprätta sin ära och binda sina grannländer tätare till sig.